Hönsmamman Sandra..

Jag måste sluta krångla till saker och ting när det kommer till Tåga. Jag måste sluta överanalysera och oroa mig i onödan.

Två perfekta exempel på detta:

Jul -  Tåga är med hos min morbror och hans familj. Går först runt och luktar, tuggar sedan på ett ben som hon fått av mig, på sin filt i lugnan ro medan släkten sitter i soffan runt henne och pratar, fikar och umgås. Vid middagen ställer hon sig bredvid min morbror en stund för han "tappar" lite köttbullar och annat gott alldeles lägligt, efter en stund gick hon och la sig på sin filt på golvet i vardagsrummet.

Nyår - Tåga är med på nyårsfesten, ligger och sover sig igenom middagen, luktar på fyra månaders bebis och går sen och lägger sig igen. Går runt och tigger lite kel från samtliga deltagare på festen och är hur lugn som helst. Tolvslaget - vi går ut för att titta på raketer, ser genom fönstret hur Tåga går och lägger sig för att snarka sig igenom hela firandet och bryr sig inte ens när vi kommer in igen strax efter.

Inför båda dessa tillfällen var jag orolig över hur Tåga ska bete sig kring allt folk, om hon ska vara för bufflig och hoppa, kanske råka knocka någon eller skrämma någon, välta prylar eller hoppa upp i någon soffa eller möbel som hon inte får vara i. Men VARFÖR oroar jag mig för att ta med henne när jag vet att det är precis såhär det alltid är när hon är med? Hon ÄR JU LUGN! Hon älskar
alla, har lugnat ner sig från sin hispiga valptid och är ju faktiskt
helt underbar att ha att göra med.



Skärpning MATTE!

"jobbig" hund som vilar tillsammans med husse i mina föräldrars sommarstuga efter jufirandet.