Mognad och utveckling

Tåga och jag på promenad i skogen här hemma. Äntligen vår!

Det är så häftigt att se vad som händer med Tåga ju äldre hon blir! Hur saker och ting sjunker in och verkligen fastnar på ett sätt som under själva inlärningen inte alls är så självklart. Till exempel; sitta ner - titta på matte/husse - vänta - VARSÅGOD - dags för mat!
Under inlärning så får man ju helt enkelt visa varje gång att nu är det detta som gäller, numer sätter hon sig och tittar på mig och bara väntar på att "varsågod" ska komma. Underbart :) samma sak när vi går ut genom en dörr (sitt-ögonkontakt-varsågod) eller när vi kommer in (sitt-ta av koppel-ögonkontakt-varsågod). Som ni förstår är "varsågod" mitt så kallade "frikommando". Alltså betyder det "gördetduvillgörajustnu" (äta, gå ut, gå in, resa på sig efter kloklippning, hoppa ut/in i bilburen m.m.). Fantastiskt att det fungerar så bra!

 

Tåga nerbäddad bland filtar och kuddar i soffan. Favoritplatsen, helt klart!

En annan sak som helt plötsligt fungerar mycket bättre är att vara lös på tomten utan att helt ignorera husse och matte, samt att... vara ENSAM hemma! Japp, med en inställning hos matte och husse på att detta bara M Å S T E fungera och en hel drös med tålamod så har det äntligen gett ordentliga resultat!

Hon kan nu, utan problem, vara ensam när vi är ute på tomten och grejar. Hon stannar BAKOM kompostgaller om man ställer det för dörren (barngrind hoppar hon fortfarande över, men det är något visst med just ett skramlande kompostgaller :)). Vi kan dessutom lämna henne ensam om vi behöver åka och handla eller åka och fika hos vänner.
För ett par dagar sen åkte vi hem till några vänner på kvällen och tog en snabb kopp kaffe vilket resulterade i att Tåga fick vara ensam ungefär 1,5-2h. När vi kom hem igen så blev jag så himla glad över att se att hon låg och sov i soffan när vi kom hem, självklart rusade hon ner från soffan för att komma och möta oss i hallen för hon blev glad, MEN! Ett stort MEN! Hon har INTE ätit upp någonting! Alla skor stod där dom skulle, fjärrkontrollerna låg kvar på vardagsrumsbordet, alla möbler stod kvar som vi lämnade dom (hon flyttade tidigare runt möbler när hon jagade katterna inomhus) och ena katten som var inne med henne låg stillsamt och sov på en av köksstolarna. Fantastiskt! Jag hade nästan gett upp hoppet eftersom hon ändå nästan är ett år gammal nu. Jag tänkte att det aldrig skulle kunna gå att lösa! Men, tji fick jag! Det gick!

 

Imorgon ska vi till brukshundklubben igen! Skojj!

 

Tjing!